“För mig har kuratoriellt arbete alltid varit samhällelig verksamhet”
Mirjami Schuppert har jobbat som programansvarig för Finlandsinstitutet i knappt ett år. Hennes stora intresse för internationalitet, platsbyggd konst och forskning fick henne att söka sig till institutsvärlden. Irina Ruusuvuori intervjuade Mirjami.
“Jag lägger stor vikt på att skapa och underhålla dialogen mellan olika kulturer. Ett internationellt arbete där jag kan använda den kunskap, nätverk och erfarenhet jag har fått tidigare, här i Tyskland, kändes som ett naturligt nästa steg för mig”, berättar Schuppert.
Schuppert har arbetat som kurator både självständigt och på olika institutioner i Finland, Tyskland samt Nordirland. Hennes kuratoriella projekt, som organiserats i gallerier, museer och diverse off-sites, har inkluderat allt från utställningar och publikationer till evenemang. Hon har en kandidat- och magisterexamen i kulturhistoria från Åbo universitet och en doktorsexamen i kuratoriella studier från Ulster University i Belfast, Storbritannien.
“Jag har följt kulturinstitutens verksamhet runt om i världen under flera år och jag tror att deras roll i att skapa och upprätthålla en interkulturell dialog är viktig”, säger Schuppert.
Tidigare var Schuppert verksam som verkställande direktör för konstnärsförbundet Arte r.f. Titanik-galleri i Åbo. Arbetet på detta konstnärsdrivna galleri gjorde henne till en självsäker aktör inom konstvärlden med en bred kunskap om den samtida konstscenen. Hennes arbete bygger på en noggrann och varierad dialog där mångfald och konstnärens egen röst spelar en viktig roll.
“Genom Titaniks verksamhet har jag fått en bred överblick över den finska samtidskonstscenen och därigenom kunnat bygga upp ett tätt kontaktnät. Min tid på Titanik gjorde mig mer medveten om möjligheterna att kuratera och genomföra projekt och evenemang som är jordnära och lättillgängliga för alla. Jag fick också en introduktion till ljudkonst genom Titaniks högkvalitativa residens för ljudkonstnärer”, säger Schuppert.
Schuppert är ansvarig för både det kulturella och vetenskapliga programmet vid Finlandsinstitutet. Hennes doktorandstudier i kuratorskap har fungerat som ett verktyg för att belysa kopplingen mellan konst och vetenskap. Schuppert har också undervisat internationellt vid olika universitet och yrkeshögskolor.
“Vi borde utmana vår uppfattning om vad vetenskap är. Att skapa konst är framställning av information och även konst är forskning. Jag vill främja dialogen mellan konst och vetenskap och framhäva sambandet”, tycker Schuppert.
Schuppert arbetar alltid utifrån ett feministiskt, kritiskt och reflekterande perspektiv genom vilket hon strävar efter att göra det osynliga synligt. Hon lägger stor vikt på att skapa ett program där inklusivitet och samhälleliga frågor inte sopas under mattan. På Arte rf. arbetade hon aktivt med att framhäva POC-konstnärer och göra deras konst mer synligt i den finska konstvärlden. På samma sätt syftar konstpriset Wi Di Mimba Wi, som grundades av henne och SAVVY Contemporary i Berlin 2021, till att höja profilen för POC-konstnärers arbete.
“Jag vill vara med och skapa ett mångsidigt program av hög kvalitet för institutet, men jag vill också vara beredd att ta risker och arbeta med mindre kända konstnärer och konstnärer som befinner sig i ett tidigt skede av sin karriär.”
Ett idealt program enligt Schuppert vore lätt tillgängligt, tangerar samhälleliga frågor och alltid utmanar status quo. Hon anser att samarbeta med stora kommersiella aktörer nog är fruktbart men att det nu vore dags att framhäva långvariga samarbeten med mindre samarbetspartners, där en aktiv diskussion framgår om hur projektet står i kontext till förutsättningar i omgivningen.
“Det är oerhört viktigt att vara medveten om den diskurs som för närvarande pågår inom kultur och vetenskap i det tyskspråkiga Europa och att delta i den som en kritisk, stödjande och bidragande samtalspartner. Vårt arbete på institutet borde alltid vara samhälleligt relevant och intressant för en stor målgrupp. Det kan vara allt från besök till konstnärers ateljéer till en feministisk hantverksklubb. Något jag gärna vill se i framtiden är mer platsbyggd konst där omgivningen och dess historia är den del av verket”, säger Schuppert.
Med platsbyggd konst, eller “off sites”, menar Schuppert konst som är byggt på ett specifikt ställe och står i kritisk kontext med omgivningen.
“För femtio år sedan ansågs betydelsen av ett platsspecifikt verk skapas i relation till dess fysiska miljö, men sedan dess har mer uppmärksamhet ägnats åt platsens olika dimensioner, till exempel det sociala utrymmet, och deras olika nivåer. Ett konstverk i ett offentligt utrymme kan uppfattas negativt och som ett intrång på en viss plats och i det levda samhället där. Det som gör platsspecifika projekt utmanande och fascinerande är att det finns så många saker som inte går att kontrollera. Man måste ta hänsyn till platsens olika sammanhang, till exempel dess historia, politik och det faktum att verket alltid befinner sig mitt i samhället och är en del av livsmiljön i olika samhällen. Samtidigt är potentialen i platsspecifik konst att den aldrig är avskild från sin omgivning, och varje betraktare eller lyssnare upplever verket på olika sätt beroende på sitt eget sammanhang.”
Enligt Schuppert kunde samarbetet med mindre välkända aktörer och platsbyggd konst vara suveräna möjligheter att göra institutsprogrammet mer mångfacetterat och mångfaldigt. Hon vill se att Finlandsinstitutets arbete alltid är utmanande och nytänkande samt att både det vetenskapliga och kulturella programmet visar olika sidor av Finland och skapar en kritisk dialog med tyskspråkiga Europa.
“För mig har kuratoriellt arbete alltid varit samhällelig verksamhet”, sammanfattar Schuppert.
Mirjami Schuppert bor i Potsdam med sin familj och njuter av stillheten strax utanför Berlin. Hon älskar ändå Berlin för dess oändliga möjligheter både professionellt och kulturellt.