”I can’t go on. I will go on.”
Ville Andersson (född 1986 i Pernå) är en finlandssvensk konstnär uppvuxen i Lovisa. Fr.o.m. 8 mars 2018 kommer Ville Andersson att visa sin soloutställning I can’t go on. I will go on. vid Finlandsinstitutet i Tysklands utrymmen i Berlin. Tidigare i år har samma utställning varit framme vid Helsinki Contemporary.
”Jag är uppvuxen ute på landet i Lovisa, där det vanligtvis inte fanns mycket att göra. Om man är en nyfiken person som jag och det inte finns saker att göra, måste man komma på saker själv. Därifrån har min bakgrund till kreativitet kommit. Som liten var jag tvungen att uppfinna saker att göra själv. Min mamma är bildkonstlärare och vi har haft mycket konstböcker hemma som jag fått bläddra i. Att bläddra i konstböckerna var ett sätt för mig att fantisera och få utlopp för kreativiteten, eftersom jag på något sätt kunde leva mig in i situationerna och platserna som uppkom i böckerna.”
Ville Andersson visste som rätt ung att han ville jobba med konst. Det första drömyrket han hade var konstsamlare, men han märkte rätt snabbt att det inte var ett så realistiskt yrkesval. Istället fick han komma på en annan plan. Han bestämde sig för att skapa sin egen konst. Det var dock i ett mycket senare skede som Andersson förstod att det faktiskt kunde bli ett yrke. Allt skedde rätt organiskt och oförberett, en sak ledde till en annan, berättar Andersson.
”Jag är en konstnär som jobbar med olika tekniker och medier, fotografi, teckning, målning, installationer och text. Jag har jobbat med verk för gallerier, men också med olika slags projekt utanför, som verken för posten, designen för Arabia samt grafik för teaterpjäs, för att nämna några.”
Nyfikenhet är ett återkommande begrepp som Ville Andersson använder när han förklarar sig själv och sitt sätt att arbeta. Han betonar att nyfikenheten har en central roll i den kreativa processen. Han delar också upp processen i fyra olika faser. Den kreativa processens första fas handlar om att vara öppen för allt och inte sätta gränser för sitt intresse. I den andra fasen hittar Andersson så småningom saker som intresserar, och han börjar hitta nyckelord som sen i den tredje fasen blir till struktur, t.ex. en serie på ett galleri. Efter den fasen ställs han oftast för den praktiska frågan ”Hur ska jag göra det, hur ska jag finansiera det, och var ska jag göra det?” Till slut är det bara att göra det.
”Allting som får mig att känna mig berörd inspirerar mig, även om jag inte skulle fysiskt röra mig. En annan sak som inspirerar mig är min nyfikenhet, samt sådant som får mig att tänka på saker på ett nytt sätt. Min första bok som jag någonsin läste var Sherlock Holmes och Baskervilles hund. Sedan dess har Sherlock Holmes varit en av mina fiktiva favoritkaraktärer, som jag hittat inspiration i. Jag jobbar även gärna som Holmes, med problemlösningar.”
Utställningens namn I can’t go on. I will go on. härstammar från Samuel Becketts bok The Unnamable. Boken i sig är en monolog av en anonym person, som har essentiella tankegångar i en 200 sidors lång bok och som slutligen avslutar sina tankar med denna mening. Ville Andersson påpekar att denna mening egentligen passar rätt bra in på sättet hur man börjar den kreativa processen. Meningen ”I can’t go on. I will go on” kan även enligt Ville Andersson återspeglas i miljön, som samtidigt är både tragisk och komisk. Tragisk på det sättet, att den håller på att gå sönder och komisk för att den ändå bara fortsätter sin gång.
Inspirationen till utställningen kom också från Villes besök i delstaten New Mexico i USA. Det var där han fick struktur och visste hur han skulle binda ihop serien. Det som lockade förutom den vita sanden i öknen, var tanken av ”presence of absence” som fanns där, som också starkt syns i utställningen. Förutom det är New Mexico även hemmet för Lincoln Near-Earth Asteroid Research -projektet, där man försöker se asteroider som håller på att närma sig jorden. Platsen är också känd för första atombombs-testet. Platsen har enligt Ville en mänsklig destruktiv samt en skyddande sida men också ett lugn.
”Just då befann jag mig i ett skede där jag var otroligt intresserad av bl.a. asteroider, rymden och fysiken i allmänhet. Min nyfikenhet tar mig till nya ställen och öppnar mitt sinne för nya saker, vilket jag älskar. Från nyfikenheten byggs sedan en baskunskap i olika ämnen. Människans identitet slutar aldrig att utvecklas och jag ser verkligen upp till sådana människor som har kvar sin nyfikenhet trots ålder. Det är fascinerande att se personer som är pålästa och som har ett öppet sinne för olika områden.”
Förutom soloutställningen vid Finlandsinstitutet i Berlin har Ville andra projekt på gång i vår/sommar. Bland annat är han en av The Watermill Centers Artist-in-Residence- projektets konstnärer för 2018 i Long Island, NY, USA.
”Jag håller också på med ett projekt tillsammans med Folkhälsan och Pro Artibus, där vi planerar ett boende för lite äldre personer. Min uppgift i projektet är att visuellt planera hur jag kan hjälpa dem med koordinering i huset samt göra en konstnärlig gestaltning. Vi försöker hjälpa och se till att t.ex. personer som har svårt med synen eller hörseln också ska kunna ta del av konstnärlig gestaltning. Det är viktigt att det är trivsamt och praktiskt, vilket är en utmaning, för när man planerar en galleri-utställning behöver man inte tänka på dessa faktorer.”
Ville Anderssons utställning I can’t go on. I will go on. har utställningsöppning 8.3.2018 och visas enda fram till 20.6.2018 vid Finlandsinstitutet i Berlin.