Sara och skoltsamiskan
Det finns bara två journalister i hela världen som gör nyheter på skoltsamiska. Pauli Orava träffade Sara Wesslin från Yles skoltsamiska nyhetsbyrå med anledning av den europeiska språkdagen den 26 september.
Samerna är Europas enda urfolk. Totalt fins det 60.000−100.000 samer och de bor i Finland, Sverige, Norge och Ryssland i ett område som kallas Sápmi. Det finns flera olika samiska språk och av dem är nordsamiskan (davvisámegiella) det största och livskraftigaste. Andra varianter som finns representerade i Finland är enaresamiska (anarâškielâ) och skoltsamiska (nuõrttsääʹmǩiõll). Samtliga hotar att dö ut.
Sara Wesslin är en två journalister i hela världen som skriver nyhetsartiklar på skoltsamiska. Förra året var hon den enda finska medborgaren som kom med på BBCs lista ”100 women” som listar de mest inspirerande och inflytelserika kvinnorna i världen. I år är hon nominerad till One Young World Forums pris som årets journalist. I vår blogg berättar Wesslin om sina tankar om modersmålets betydelse för en språklig minoritet. Hon intervjuas av Finlandsinstitutets tidigare praktikant Pauli Orava.
Du är något utav ett journalistiskt stjärnskott. Vad säger du om det?
Oj, att jag aldrig hade kunnat ana att en sådan beskrivning skulle gälla mig. Ur ett globalt perspektiv arbetar jag ju för en väldigt liten målgrupp. Den skoltsamiska nyhetsbyrån är en del av YLE och bidrar till deras omvärldsbevakning. På så vis arbetsinsatsen för mig och vårt team en stor sak. Jag är nöjd när samiskspråkig media får internationell uppmärksamhet.
Jag fortsätter glad och framförallt motiverad mitt arbete på Yle Saame. I höst stod de skoltsamiska förtroendemannavalen i fokus men det finns också en hel del nya projekt vi vill jobba på. Som en journalist som arbetar på samiska har jag många utmaningar och möjligheter. I mitt arbete är jag utanför min comfort zone varje vecka.
Låt oss backa lite. Hur kom skoltsamiska in i ditt liv?
Mina första minnen av skoltsamiskan har att göra med min mormor. Min mormor Olga talade skoltsamiska med olika äldre bekanta från Sevettijärviområdet och jag förstod ingenting av språket. Skoltsamiskan har alltid funnits i mig på ett sätt, men jag skämdes över att jag inte hade lärt mig den ordentligt. Redan i min barndom så pratade man om att skoltsamiska var döende och att man inte kunde göra något åt saken. Första gången som jag fick chansen att lära mig språket ordentligt var när jag var i 20-årsåldern och gick på en yrkeshögskola.
Vad var lätt när du lärde dig skoltsamiska? Och vad var svårt?
Skoltsamiskan tog mig med storm. Ju mer jag lärde mig desto mer ville jag lära mig och använda språket. Skoltsamiskan har många ljud som saknas i de flesta språk. Jag fick jobba hårt för att uttala dem rätt. Till exempel ordet för björn kuõbǯǯ gick inte att få grepp om. Grammatiken både är och var förresten krävande och det finns mycket att lära sig. Jag tror att oavsett vilket språk det än handlar om så går det inte att lära sig det utan att använda det i praktiken. Själv behövde jag samla mycket mod för att börja prata, men sedan när jag blev modig nog gick det inte att få tyst på mig.
Är det lätt att förstå andra samiska språk med hjälp av skoltsamiskan?
De samiska språken har många likheter. Orden liknar mycket på varandra och grammatiken har många gemensamma drag. Man måste ändå öva på att lyssna och höra på andra samiska språk. I Finland talas det tre samiska språk och jag har inga problem med att förstå de andra. Men när jag åker till Norge eller Sverige där man talar ännu fler språk måste jag koncentrera mig för att förstå. Det är viktigt att ha ett öppet sinne och våga fråga om man inte förstår. Den glädje och lycka som människor känner när de kan göra sig förstådda på sitt modersmål är helt otrolig.
Hur har det faktumet att du har lärt dig skoltsamiska påverkat dina tankar?
Framförallt föddes i mig en stor längtan och behov att hålla språket vid liv. Jag kände att jag var villig att göra vad som helst för att språket ska synas och höras. Och normaliseras i Finland. Ofta förstår inte majoritetsbefolkningen hur minoritetsspråken får kämpa för att hålla sig vid liv. Undervisningen i skoltsamiska får fortfarande inte mer än två undervisningstimmar i veckan i den finska grundskolan. Det här är ett brott mot skoltsamiska personers rättighet att få grundutbildning i det egna modersmålet. Många framsteg har gjorts, men vi måste själva få vara med och fatta beslut i ärenden som rör oss.
Skoltsamiskan är på många sätt ett rikare språk än finska, mitt modersmål, när det kommer till ord. Naturen och dess skiftningar kan man beskriva mycket mer detaljerat. Skoltsamiskan har därigenom berikat mitt liv och gett det nya färger. Jag upplever att skoltsamiskan har gjort mitt liv mer stabilt.
I alla språk finns det ord som är svåra eller omöjliga att översätta. Kan du ge ett exempel på det i skoltsamiskan?
Det finns många, men det första jag kommer att tänka på är ord som har med det mystiska att göra och olika typer av kod- och smeknamn. I skoltsamiskan finns många ord som har med djur och natur att göra eftersom det är heligt. Det syns i språket. Till exempel björnen är ett högt aktat djur för skoltsamer, och därför använder man inte alltid ordet ”kuõbǯǯ” utan djuret har många smeknamn. Till exempel i skoltsamiska sägner dyker ofta ordet ”kaampâr” upp, vilket är ett annat kodnamn för björn. Björnen har många olika namn som man använder beroende på vilket sammanhang det handlar om.
Vad tycker du att är skoltsamiskans lustigaste egenskap? Det kan vara ett ord, en mening eller ett grammatiskt fenomen.
Vi unga som lär oss skoltsamiska blir ofta kritiserade för att vårt språk är allt för hårt. Vi uttalar det för hårt och vasst. Det bästa rådet jag någonsin har fått för att uttala skoltsamiskan rätt är att man ska föreställa sig att man pratar med en marshmallow i munnen. Det hjälpte och lärde mig mycket. Skoltsamiskan är ett mjukt, flödande och underbart språk. Jag älskar framförallt att lyssna på äldre skoltsamer som pratar eftersom de behärskar en massa ord som man som nittiotalist inte kan. Språket har många nyanser och toner och jag vill lära mig nya varje dag.
Du är reporter på YLE Ođđasat. Om vad gör du reportage på skoltsamiska?
Senast gjorde jag en grej om är man ska lägga skoltsamiska ljudspår på Muminprogrammet. Man behövde hastigt mer röstprover från personer som kunde skoltsamiska så att Mumindalen skulle kunna göras på skoltsamiska för första gången i historien. Den här sommaren har jag också jobbat med reportage om gamla skoltsamiska hantverk, språköverföring till barn och om fiske. Mina reportageteman är ofta kulturbaserade. Jag lyfter fram samers historier och erfarenheter av olika teman, men framförallt frågor och ämnen som berör vår samtid.
Man skulle kunna tro att samiskspråkiga nyheter framförallt behandlar teman i Sápmi. Stämmer det?
Man skulle kunna tro det, och till stor del är det sant. Men nuförtiden riktas mångas blickar mot norr. Själv ser jag att urfolksfrågor och arktiska frågor är viktiga för oss alla. Jag gör mitt eget nyhetsarbete baserad i Enare men mitt arbete sträcker sig över landsgränserna och är mycket internationellt. Från polcirkeln följer vi med i vad som händer med urfolken i de tropiska regionerna. Hur hanterade aboriginerna de massiva skogsbränderna? Hur hanterar urfolken i Amazonas det politiska trycket? Varför fruktar urfolken i Kanada för sina kvinnors liv? De lokala nyheterna är viktiga så där lägger vi vårt fokus, men vi följer hela tiden med i vad som händer längre bort.
Vad får dig att le på jobbet?
Intervjupersoner och människors berättelser. Jag blir också till mig av mångsidiga och konstruktiva samtal, till exempel i konfliktsituationer. I nyhetsarbetet kommer man ofta i kontakt med sådana situationer, där man är ansikte mot ansikte och stämningen kan vara laddad. När jag kan bidra till att skapa dialog och kommunicera känns mitt arbete extra viktigt.
Förresten så ändras klimatet just nu. Organisationer, grupper och olika verksamheter vill bete sig väl och inte skapa nya konflikter. Att lyssna och diskutera svåra frågor ska ske i trygga miljöer. De är också ett nöjde att se och lära av de egna misstagen i nyhetsarbetet. Allt går ändå framåt. Framförallt gör det mig glad att få möta människor och befinna mig i en rik och omväxlande arbetsmiljö.
Vad betyder modersmålsstöd, framförallt för en språklig minoritet?
För en språklig minoritet betyder stödåtgärder för den språkliga miljön, undervisningen och utbildningen inget mindre än att språket kan fortleva. Till exempel i Finland var det länge en utmaning att skoltsamiska barn inte kunde övergå till en skoltsamisk skolvärld när de lämnade hemmet eftersom språket ges så lite tid i skolan. I den här frågan ser man ljuset i tunnels slut just nu eftersom man för första gången har börjat planera en skoltsamisk klass i Ivalo. Barnen låts studera språket i skolan, i den egna klassen och inte bara per distans. Nästa höst är det för första gången i historien möjligt att läsa skoltsamiska som huvudämne på högskolenivå. Det finns således ett språkligt kontinuum hela vägen från förskolan till universitetet, vilket är ett stort steg i rätt riktning att hålla språket vid liv.
Ofta förstår man hur viktigt någonting är förrän man förlorat det. Vad förlorar Finland om man inte tar de språkliga minoriteterna i beaktande?
Det här är en stor fråga. När ett språk dör ut går ett folk förlorat. Det egna språket är värdefullt för alla och vi har sett vad som historiskt händer med människor när det egna språket förbjuds. Vad händer med en generation som inte har fått växa upp med det egna språket? Om vårt språk går förlorat fråntas vi en del av vårt människovärde. Man kan tänka på hur Finland skulle se ut om det inte hade haft ett eget språk, utan om alla talade svenska eller ryska. Tänk om historien hade tagit över vårt språk? Jag är mitt språk och det är en del av min identitet. Det kan inte tas ifrån mig.
Hur tar sig språkstödet uttryck i den samiska vardagen?
Det finns mycket mer förståelse för de samiska språken och viljan att bevara dem har ökat, inte minst på kommunal nivå, men också nationellt. Attityderna har förändrats och de samiska språken är erkända. Men fortfarande så sker det stora brott mot de mänskliga rättigheterna när det kommer till samerna, till exempel tillgängligheten till vissa tjänster. Samerna och samisktalande personer borde få vara delaktiga i de beslutfattningsprocesser som berör dem så att deras språk och röster blir hörda.
Hur vill du att de samiska språkens ställning ser ut om 10 år?
Jag hoppas att de samiska språken inte längre är någonting ovanligt. I Finland har man en tendens att placera de samiska språken och samerna i den exotiska kategorin trots att vi är en del av det här samhället. Redan nu är det glädjande att se hur unga vill lära sig språken och tycker det är roligt. Allt går framåt och vi har förmågan att hålla språken vid liv. Jag tror att vi i framtiden kommer att leva i ett Finland där det finns ännu fler barn och unga som kan någon form av samiska.
Den europeiska språkdagen väntar runt hörnet. Vad borde andra europeer veta om samerna?
Att samerna är ett eget folk bland européerna. Att vi bor i polarområdet i fyra olika stater. Vi talar nio språk och samtliga hotas av att dö ut. Att vara same känns ibland som att leva i en ständig kamp för sin existensrätt och för möjligheten att föra vidare språket och kulturen till nästa generation. Många framsteg har gjorts de senaste åren när det kommer till att rädda språken men vi söker fortfarande efter vår egen plats så att vi kan få våra röster hörda. Jag uppmanar alla att bekanta sig med den samiska kulturen och framförallt, vilka hot vårt folk lever under i Europas nordligaste delar.
Avslutningsvis: Hur säger man ”Glad europeisk språkdag” på skoltsamiska?
Šiõǥǥ Eurooʹp ǩiõlipeeiʹv!
Översättning till svenskan: Fanny Thalén
——————–
Finlandsinstitutet i Tyskland är medlem i EUNIC Berlin (European National Institutes for Culture) och deltar även i september 2020 i olika aktiviteter som äger rum med anledning av den europeiska språkdagen − allt från minispråkkurser för skolklasser till improteater.