Klass, rumslighet och materialitet i finländska badhus
Julia Svarvar, doktorand i konstvetenskap vid Åbo Akademi, skriver sin avhandling om urbana badhus i Finland. Tiina Pitkäjärvi har fört ett samtal med Julia.
Kan du berätta lite om din forskning samt bakgrunden till att du valde detta ämne?
Min forskning handlar om urbana badhus i Finland omkring 1870 till 1930. De kan liknas vid kurorternas bad, men i urban miljö och i mindre tappning. I och med att jag är konstvetare utgår jag från arkitekturen och interiörerna i min forskning, och granskar bland annat hur makt och klass tar sig uttryck i desamma. Intresset kom från att jag visste att det bland annat i Jakobstad fanns en stadsbastu med en första klass- och andra klass-avdelning: jag var nyfiken på ifall detta var ett fenomen som fanns också i andra finländska städer. Urbana bad har internationellt en lång och brokig historia och jag ville undersöka vilka badmöjligheter som erbjudits i de finländska städerna – fanns det kopplingar till och inspiration från övriga Europas badkultur eller skiljde sig badandet i Finland från badandet i andra länder?
På vilka sätt är klass synligt i arkitekturen i badhus i Finland?
De urbana badhusen hade vanligen två olika avdelningar: första klassens bad och andra klassens bad. Första klassens avdelning erbjöd olika typer av badformer och hälsobad, medan andra klassens avdelning vanligen bestod av bastubad. I arkitekturen tar detta sig uttryck exempelvis genom att första klassens ingång var byggnadens huvudentré och utrymmena fanns vanligen på de övre våningarna och hade rikligt med ljusinsläpp. Det var också betoning på det privata med enskilda omklädningsrum och badrum. Materialval och möblemang erbjöd bekvämlighet och lyx. Till andra klassens bad kom man via en sido- eller bakdörr och de baden var placerade på nedre våningen eller i källarvåningen. I stället för privata utrymmen fanns det gemensamma omklädningsrum och gemensamma rum för bad och bastubad. Materialen och möblemanget skulle vara hållbara och lättskötta.
Titeln på din pågående artikel är „Rumslighet och materialitet i urbana badhusinteriörer i Finland“. Du har även hållit presentationer om rumslighet och materialitet i finländska urbana badhus. Kan du berätta mer om detta?
Det finns knapphändiga uppgifter kvar om de urbana badhusen. Det huvudsakliga materialet består av ritningar och beskrivningar av badhusen i samband med att de öppnades – artiklarna publicerades i den samtida dagspressen. Det finns endast ett fåtal fotografier från badhusens interiörer bevarade. Det jag är intresserad av att undersöka är därför hur man genom beskrivningarna i dagspressen kan återskapa interiörerna och vilka betydelser olika interiörval kan tillskrivas.
Nu citerar jag från din senaste artikel: ”I analysen utforskas på detaljnivå vad interiörerna kan berätta om det samtida vardagliga badandet, bekvämlighet, njutning, ändamålsenlighet och praktiskhet samt hur detta hör samman med samtida ideologier rörande hygien, klass och makt.“ – Du skriver att vissa material, färger och föremål lyfts fram i texterna: varför är det så?
I artikelbeskrivningarna finns vissa återkommande material och färger. Är det möjligt att härleda varifrån dessa interiörval kommit? Har man tänkt på antiken eller till och med de antika termerna? Har man tagit inspiration från badhus i andra europeiska länder? Finns det materialval som speglar klass? Vad betyder det till exempel att man använt sig av marmor, rotting och mahogny? Och varför var färgen grön populär? Jag vill med andra ord närmare granska vilka historiska referenser som går att urskilja i val som gjorts för badhusens interiörer.
Har du själv ett favoritbadhus? Vilket är det och varför?
Jag tycker mycket om Lovisa badinrättning. Främst kanske för att det när badhuset öppnades finns fina beskrivningar av dess interiör. T.ex. beskrivs möblemanget ha varit i mörkbetsad björk. Väggarna var ljusblå och gardinerna gula. Britsarna beskrivs ha varit i elfenbensfärg och de skulle få rottingbottnar installerade. Väggarna och golven var kaklade och badkaren var i gjutjärn och vitemaljerade. Allt detta var då i första klassens avdelning, i andra klassens avdelning är det enda möblemanget som nämns gulmålade bänkar.
Vilken renlighetsideologi har det funnits i Finland och hur är denna kopplad till makt?
I slutet av 1800-talet och under 1900-talets första årtionden infördes nya bestämmelser för renhållningen i städerna. Förutom praktiska åtagande som utveckling av vattenledningar och avloppsnätverk, uppkom också en hygienpedagogik. Läran grundade sig i att invånarnas personliga hygien var en samhällelig angelägenhet snarare än en privat. Invånarna skulle vara hela och rena för att kunna arbeta samt ”tjäna” nationen. Många av tankarna kom från rädsla för sjukdomar och smittspridning. Fattigas och arbetarklassens hygien diskuteras flitigt i hälsotidskrifter och det fanns en idé om att det behövdes undervisning i personlig hygien. Denna hygien- eller renlighetsdiskurs kan ses som en form av maktutövande i och med att syftet var att styra befolkningen till ett bestämt hygienbeteende. Senare uppkom också idéer om folkhälsa, degeneration och rashygien.
Kan du berätta lite om relationen mellan privata bastun och allmänna badhus – har det funnits en utveckling från det ena till det andra?
Snarare är det så att privata bastun och allmänna badhus har existerat sida vid sida. Allmänna bastur har ju också varit vanliga i städerna, och finns kvar ännu idag. Badrum i hemmen blev under 1920-talet en verklighet för allt fler, men då främst mer välbemedlade hushåll. En stor del av befolkningen fortsatte besöka allmänna badhus och bastur. De urbana badhusens verksamhet upphörde också i samband med detta och det var bastukulturen som fortlevde.
Betyder badhus något för dig personligen?
Jag forskar om badhus, men tycker egentligen inte speciellt mycket om att besöka allmänna badhus, simhallar eller bastur (skratt). Men skulle jag få möjlighet att göra en tidsresa skulle jag naturligtvis gärna besöka något av de badhus jag forskar om. Badande och synen på renlighet, hygien och smuts under olika tidsperioder och i olika länder och kulturer har också så gott som alltid intresserat mig. Om man undersöker de ämnen närmare kan man ofta få en djupare förståelse för ett samhälle och en kultur.
Vad har hittills överraskat dig i din forskning?
I och med att bastubadet varit så väletablerat i Finland har det överraskat mig att de urbana badhusen överhuvudtaget har existerat. De uppfördes under den tid när ideologiska frågor gällande hygien och hälsa engagerade på många nivåer i samhället, så ett behov av annat urbant bad än bastubad verkar med andra ord ha funnits.