Ta ett djupt andetag
2021 är Laura Hirvis sjunde år som chef för Finlandsinstitutet i Tyskland. Hon överlämnar stafettpinnen till sin efterföljare Mikko Fritze i juni. Under det utmanande verksamhetsåret 2020 deltog hon även i Business of Culture-programmet vid Aalto University Executive Education (AaltoEE) som riktar sig till personer i ledningspositioner i kulturbranschen. Hon delar här med sig av några av de insikter som kursen gav henne.
Konst och kultur har potentialen att överskrida landsgränser och språkbarriärer genom att sammanföra människor. Genom att läsa böcker, gå på teater eller besöka konstutställningar kan vi dela ögonblick av skratt och gråt, lära oss av varandra, fundera och förundras.
För att säkerställa att sådana plattformar finns även i framtiden är det viktigt att ha starka strukturer som stöder och främjar konstens och kulturens välmående i samhället. Detta inkluderar institutioner som möjliggör konstnärlig produktion och sprider den, så som museer, teatrar eller, som i mitt fall, Finlands kultur- och vetenskapsinstitut. För att frodas behöver sådan institutioner kunniga experter i sina team, samt ledare som är tränade i att hantera de utmaningar och frågor som uppstår i kulturbranschen.
Samtiden och framtiden väcker många frågor: Hur ska man hantera de begränsade resurserna som står till buds? Hur ska man göra kulturbranschen mer hållbar? Vilka möjligheter innebär digitaliseringen? Hur ska man leda ett team genom förändringar?
Aalto EEs program Business of Culture erbjuder personer i ledningspositioner en utmärkt möjlighet att förbereda sig själva för att hantera just den sortens frågor som nämns ovan. Ledarskap är trots allt inte någon förmåga man föds med, utan någonting som man fortlöpande kan lära sig. Att förändra gamla vanor och att skaffa sig nya kräver tid och övning − som jag själv insåg mer än en gång under loppet av programmet − men det är en mycket givande övning som lönar sig i längden.
Att lära av varandra
Innan jag deltog i Business of Culture-programmet hade jag redan tidigare deltagit i flera olika ledarskapskurser. Oftast hade dessa kurser varat någon dag eller två. I jämförelse med det är Aaltoprogrammet mycket annorlunda. Genom att pågå i flera månader så tillåter programmet en mycket djupare läroprocess eftersom man får tiden att smälta, reflektera och använda sina nyförvärvade kunskaper i praktiken mellan de olika sessionerna.
Dessutom så är gruppsammansättningen mycket unik i Business of Culture-programmet eftersom alla deltagare är från konst- och kulturområdet. Vi delar alla samma passion och har i många avseenden liknande utmaningar. Att studera i denna typ av miljö resulterar inte bara i många givande diskussioner som går rakt på sak, utan skapar också avslappnade tillfällen där kollegor kan dela insikter med varandra över en kopp kaffe eller under lunchpausen. I detta avseende så studerar man inte bara tillsammans med andra, utan lär sig också av dem.
Kom ihåg att andas
Kurstillfällena med businesscoacher utifrån är enligt mig en annan värdefull del av Business of Culture-programmet. Som ledare och chefer är vi vana att prata om våra tankar och utmaningar som har att göra med arbetslivet tillsammans med andra chefer som har liknande erfarenheter. Om vi har tur har vi kanske mentorer som vi kan konsultera med i brådskande ärenden. Ens partner kan också vara bollplank vid vissa tillfällen, men det kanske inte är den allra hälsosammaste lösningen i längden.
Möjligheten att diskutera arbetsrelaterade frågor med en person som är tränad att lyssna och att ställa rätt sorts frågor var väldigt exalterande. Efter min allra första onlinesession med en coach var jag alldeles färdig, för att vara helt ärlig. Aldrig tidigare hade jag upplevt en så ingående och intensiv diskussion som hade att göra med min uppfattning av mig själv och min roll som ledare. Varför ville jag leda? Vilken slags ledarskapsstil var rätt för mig? Däremellan påminde coachen mig om och om igen att andas djupt: en påminnelse jag alltjämt bär med mig.
Vikten av kommunikation
Ett djupt andetag är det som har tagit mig igenom de senaste månaderna. 2020 tvingade pandemin hela samhällen att stänga ner världen över. Detta var en stor utmaning för de allra flesta människor eftersom ingen av oss hade upplevt nått liknande tidigare. Nedstängningen hade konsekvenser inte bara för privatlivet utan också för våra yrkesliv. I båda fallen behövde vi hitta nya vägar för att bäst hantera ”det nya normala” och vänja oss vid de förändringar som det medförde.
På Finlandsinstitutet i Tyskland har året kännetecknats av inställda evenemang, framskjutna evenemang, ändrade planer och att förvandla offlineupplevelser till onlineevenemang. Dessa procedurer orsakade mycket frustration och besvikelse när t.ex. projekt som hade planerats i över ett års tid inte kunde genomföras trots allt. Dessutom låg det en konstant känsla av osäkerhet i luften och inget förutsägbart slut fanns i sikte.
Som jag har lärt mig på Aaltos EE-program så är det viktigt att tillåta och erkänna känslan av osäkerhet på arbetsplatsen. Vad företagskulturen behöver är transparens när det kommer till information: Vad är det som pågår, så vitt vi vet?
Vad kan tänkas hända härnäst, och hur kan vi förbereda oss på det? I det här sammanhanget är det också viktigt att definiera vårt gemensamma mål: Vi kommer att ta oss igenom dessa utmanande tider, och vi kommer att finna kreativa sätt att uppnå vårt syfte. Regelbundna möten och telefonsamtal med teamet samt individuella möten hjälpte i detta avseende och var bra för allas välmående medan vi arbetade hemifrån.
Vi kan inte veta vad framtiden för med sig. Men det vi kan göra är att förbereda oss och våra team för de utmaningar som vi förväntar oss. Därför borde vi alla arbeta tillsammans för att utveckla kreativa och innovativa lösningar − så att våra kulturella och akademiska institutioner (samt de som är aktiva inom dem) i det långa loppet inte bara överlever utan också växer och utvecklas, för samhällets bästa.
Översättning: Fanny Thalén