På väg hem med kappsäckarna fulla av Berlin
I början av augusti 2019 kom Kati Lommi och Pauli Orava till Berlin: framför sig hade de ett år som praktikanter på Finlandsinstitutet i Tyskland. Nu, 11 månader senare, njuter de av junivärmen och tänker tillbaka på sitt år i Berlin. Ett år, under vilket de lärde sig mycket och fick många positiva erfarenheter, men också fick uppleva vändningar som ingen hade kunnat ana i augusti. Det här är historien om deras år på Friedrichstraße, mitt i Berlins hjärta.
Pauli Orava: Som det startade! Ett störtregn på Alexanderplatz och meningslösa problem som hur jag skulle betala mitt årskort för Berlins kollektivtrafik. Starten gick lite smidigare för dig, eller hur?
Kati Lommi: Tja, jag hade besökt Berlin flera gånger förut och drömt om att bo där, så det var otroligt att stiga ombord på flyget den första augusti och veta att drömmen skulle förverkligas. Berlin är kul: samtidigt bekant men varje dag full av något nytt och överraskande.
PO: Dock är det lätt att gå vilse också. I början var det omöjligt att orientera sig. Jag gick ofta mot Brandenburger Tor trots att jag ville till Alexanderplatz…
KL: Det tog lite tid också för mig att lära mig använda kollektivtrafiken utan reseappen. Men lyckligtvis var det lätt att börja praktiken på institutet! Jag kommer ihåg hur vi genast togs mot som fullvärdiga kollegor och redan efter den första orienteringsveckan fick vi ordentliga arbetsuppgifter. Jag har bland annat organiserat olika evenemang, såsom vernissager och diskussionsevenemang. Jag har också planerat och skapat innehåll för sociala medier. Dessutom har det varit roligt att få översätta igen.
Egna kunskaper och intressen har påverkat vad för slags uppgifter jag har fått. Jag har varit med i projekt som verkligen intresserar mig. Ett bra exempel på detta var Wild at Heart-utställningen och Finlands roll som temaland på Vienna Design Week i höstas. Min förståelse för kulturbranschen, den finska konstscenen och främjandet av dialog har fördjupats mycket under året. De sakerna var de viktigaste målsättningarna som jag hade satt för praktiken på förhand.
PO: Du har verkligen djupdykt i kulturen! Men det syns på dig att du sprudlar av ideér för till exempel sociala medier. För mig var kulturbranschen väldigt okänd, och jag behövde tid att lära känna den.
Själv simmade jag mest runt på ytan först och jag har verkligen fått ta mina yrkeskunskaper till en ny nivå. Mina styrkor har alltid varit min sociala förmåga och min kreativitet men på institutet har jag bland annat också lärt mig att skapa detaljerade planer mera effektivt och jag har fått en ökad förståelse för hur olika delar av vissa projekt påverkar varandra och hänger ihop. I november i Wien organiserade vi till exempel ett seminarium om finlandssvensk kultur och litteratur, vars deltagare kom från olika hörn av Tyskland. Koordination och kommunikation spelade en oerhört viktig roll för att vi framgångsrikt kunde genomföra seminariet samt ett tillhörande författarbesök.
KL: Vad tycker du om teamet på institutet? Jag har uppskattat att jag har fått jobba i ett litet men effektivt team, där finns det olika personer med olika kompetenser.
PO: Jag håller med. Från varje person kan man lära sig något nytt. Från kollegor får man inte bara nyttiga råd om vilka kunskaper borde man utveckla, men också hur. Och det gör en bara nyfiknare och hungrigare! Jag återvände till Berlin efter jullovet mer motiverad än någonsin, men en liten osynlig kompis hade annorlunda idéer om hur våren skulle bli. Kommer du ihåg hur coronaviruset förändrade din vardag på institutet?
KL: Ja, nyheter om det nya coronaviruset tog över medierna fullständigt under senvintern. Snabbt hamnade vi i en situation som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Alla Institutets evenemang för våren blev inställda, flyttades online eller sköts upp. Det påverkade naturligtvis våra dagliga uppgifter, eftersom de flesta av dem har att göra med planering och genomförande av evenemang. Överlag flyttade arbetsdagarna snabbt in i en digital miljö när vi började distansarbetet i mars. Vårt team är flexibelt och utrustat med kreativt tänkande, och därför vande vi oss lätt vid den nya vardagen på hemmakontoret: jag till exempel jobbade i Helsingfors. Jag vill särskilt hjärtligt tacka Institutets direktör Laura för det exemplariska ledarskapet i den utmanande situationen. Jag tycker att den överraskande och ovanliga våren bara stärkte teamets laganda, och våren har också lärt oss att reagera snabbt i en undantagssituation.
PO: Distansarbetet öppnar verkligen dörrar till nya arbetsmetoder- och områden. Jag bestämde mig också för att jobba hemma i Finland, i Berlin var allt ju stängt. I norra Finland har jag åkt skidor, filosoferat och tänkt på framtiden. Jag valde att ändå komma tillbaka till Berlin i mitten av maj. Två veckor i karantän är ett lågt pris för att kanske kunna besöka museer och olika stadsdelar.
KL: Så många vändningar under det gångna året! Nu när vi håller på att åka hem, vilka slags souvenirer har du packat i bagaget?
PO: Ganska lite krimskrams men desto mera upplevelser! Bäst minns jag karnevalen i Köln. Jag var där tillsammans med institutets tredje praktikant Janne, och vi bodde hos Chris, en fjärde praktikant som i höstas gjorde en tvåmånaders praktik på Institutet. Praktiken är toppen, eftersom utöver upplevelser så får man nya vänner utomlands! Dessutom förstår jag bättre vad jag vill göra karriär inom. Även om jag har njutit av praktiken har jag märkt att något saknas. Slutligen fattade jag att kulturbranschen kanske inte är min grej, utan att jag hör hemma inom turism och pedagogik. Jag märkte att jag inte automatiskt fördjupade mig i kulturbranschens hemligheter medan jag var lycklig över att få ge kurser i finska på Europeiska språkdagen och på Expolingua-språkmässan.
På tal om lärandet… en av de mest överraskande erfarenheterna i Berlin har varit danskurser. Även om jag lätt lär mig språk flytande, var jag tvungen att öva, öva och öva vändningar i foxtrot. Jag fattade bokstavligen att vi människor lär oss olika saker på olika sätt och i olika takt. Den här iakttagelsen kommer säkert hjälpa mig som lärare. Året i Berlin har ibland varit tufft men i slutändan flyger jag hem lycklig. Jag har redan ett par planer för hösten, men först ska jag äta lite svartkorv och dricka kall mjölk – direkt från tetran!
KL: Det gångna året har verkligen givit många fina saker: vackra kulturupplevelser, oförglömliga ögonblick med nya och gamla vänner och flera framgångsstunder på jobbet. Det har varit underbart att dagligen tala tyska och att få jobba på tyska. Jag har kunnat utvidga mina sociala nätverk, lärt känna kulturbranschen bättre och fått intressanta och mångsidiga uppgifter som har förbättrat mina kunskaper. Jag kommer att sakna Berlins yogastudior, veganska restauranger, parker och nattliv, men det sker varje gång vid avfärd från Berlin − och lyckligtvis kan man alltid komma tillbaka.
PO: Precis. Ibland måste man resa bort för att återkomma. Vad för tips vill du förresten ge till de nya praktikanterna?
KL: Berlin erbjuder något nytt att se och erfara varje dag om man vill! Det lönar sig att följa med aktivt vad som sker runt omkring och njuta av atmosfären i storstaden med alla evenemang till fullo. Berlin har något för alla. Såsom med allt nytt så lönar det sig att vara öppen och nyfiken inför praktiken. Det lönar sig också att lyfta fram sina kompetenser redan genast i början och berätta vad man vill lära sig och göra under praktiken. Teamet på institutet är toppen, allt kommer säkert går bra!
Översättning från finskan: Pauli Orava
————————-
Detta blogginlägg är en del av vår serie med praktikantdagböcker (på finska harkkaripäiväkirjat) där praktikanter på Finlands kultur- och vetenskapsinstitut runt om i världen berättar om sin praktik under undantagstillstånd. Andra inlägg i serien hittar du här:
Aten: ”Harkkaripäiväkirja” i bloggen Blog Akropoliin juurelta (på finska)
Beirut: Libanonissa armeija valvoo ulkonaliikkumiskieltoa (I Libanon övervakar armén utegångsförbudet) (på finska)
Berlin: Harjoittelu poikkeusoloissa (praktik under undantagstillstånd) (på tyska och finska)
Bryssel: Trainee’s diary (”praktikantdagbok”) (på finska)
London: Londons praktikanter berättar sina historier på Instagram
Madrid: ”Harjoittelijan päiväkirjasta” (”ur praktikantens dagbok”) på bloggen Entre culturas (på finska)
Oslo: Stories på Instagram highlights (på finska och på svenska)
Rom: #Andràtuttobene eli etätöissä instituutilla (#Andràtuttobene eller distansarbete på institutet”) (på finska)
Stockholm: Stories på Instagram highlights (på svenska)
Tartu: Etätyön opetukset (”Lärdomar från distansjobb”) (på finska)