Att se och att bli sedd: Basel Social Club
Ställa ut och dricka te – finländska konstnärer under mässveckan i Basel
Art Basel i Basel har både vänner och motståndare. För många inom kultursfären hör världens troligen viktigaste konstmässa till ett av årets mest efterlängtade evenemang – mässan är inte bara en handelsplats för dyra målningar, utan också en branschträff, ett spektakel, ett temporärt museum med catwalk och ett festmaraton. För andra är hela tillställningen snarare en påfrestande folksamling och en plats där konsten öppet behandlas som en vara och tappar en del av sitt skimmer. Den finska samlaren Timo Miettinen sade nyligen i en intervju med magasinet Monopol att han inte tycker om mässor särskilt mycket och bara har varit på Art Basel två gånger i sitt liv. Men de som har råd och tillräckligt förtroende är ändå närvarande: vissa köpare skickar helt enkelt medarbetare och rådgivare som ställföreträdande genom galleriernas montrar.
Även om konsthandlarnas digitala utställningslokaler har blivit mer professionella och självklara sedan pandemin, även om den klassiska konstmarknaden just nu upplever osäkra tider och konstnärer och potentiella samlare hittar varandra på Instagram: Art Basel är fortfarande en av de viktigaste knutpunkterna i den samtida konstvärlden, där synlighet är en hård valuta. „För oss har betydelsen av Art Basel snarare ökat under de senaste åren”, sade galleristen Arne Glimcher från Pace till Neue Zürcher Zeitung i juni 2025. „Tidigare flög de stora samlarna flera gånger om året till oss i New York. Det sker inte lika ofta nu, i stället kommer de till varje konstmässa.”
Men alla har inte råd att vara närvarande vid Art Basel: varken som publik eller som utställare. För gallerier som vill delta på mässan är urvalsprocessen extremt strikt och de ekonomiska kostnaderna enorma. På deltagarlistan fanns inga gallerier från Finland, och även för landets konstnärer är det stora mässdeltagandet mer undantag än regel.
Eftersom en närvaro under mässveckan i Basel dock är värt mycket, både i faktiskt och symboliskt avseende, har ett helt konst-ekosystem vuxit fram kring Art Basel. För den resande ”cirkusen” av museipersonal, samlare, kuratorer och journalister är Art Basels satellitevenemang numera nästan lika viktiga som kärnverksamheten i mässhallarna. De mindre försäljningsplattformarna Liste och Volta har etablerat sig som platser för upptäckter, institutionerna presenterar sina bästa program, och Digital Art Mile marknadsför den virtuella konsten som ett likvärdigt uttryck för samtiden.
Ett nytt inslag i den schweiziska sommaren är Basel Social Club, som 2025 ägde rum för fjärde gången samtidigt som Art Basel. Det rör sig om en såväl enkel som effektiv idé, som uppstod ur en grupp av gallerister, konstnärer och kuratorer: Baselveckan behöver helt enkelt inte mer konst, utan snarare en social plats, där konsten för människor samman.
I år hölls den konstnärliga klubben i en före detta bankbyggnad i centrala Basel och blev för många ett givet inslag under veckan: en omtyckt hybrid av fest, mötesplats, uppträdandefestival och tillflyktsort. För konstnärer var den välbesökta utställningen – omkring 50 000 gäster på en vecka – dessutom en möjlighet att vara närvarande kring den stora mässan, utan att behöva representeras av något av de mäktiga Blue-Chip-gallerierna.
Mitt i vimlet fanns också tre bidrag från Finland, som med stöd av Finlandsinstitutet i Berlin och Finnish Cultural Institute i New York kunde skapa nya verk kring temat värdesystem: Jaakko Pallasvuo, Nestori Syrjälä och Bogna Luiza Wiśniewska.
”Det finns säkert ursprungsländer, där det är lättare att bli internationellt erkänd som konstnär än i Finland”, säger Nestori Syrjälä, som arbetar med skulptur, uppträdande och video. ”Men här har vi bra institutioner som på olika sätt hjälper till”.
På begäran berättar Syrjälä att det som har intresserat honom mest vid Basel Social Club är det fysiska rummet, den labyrintiska känslan för besökarna och byggnadens historia som tidigare bank. Hans projekt bestod av ett uppträdande där skådespelaren David Attenberger som påstådd före detta anställd vid banken, ”spred rykten, urbana legender och helt öppna lögner”. ”Jag gav David mycket frihet att hitta på sina egna rykten”, säger Syrjälä. ”Det blev därför ett ganska kaotiskt verk, som jag inte hade kontroll över – vilket jag tyckte mycket om.”
Även Jaakko Pallasvuo skickade på sätt och vis en ambassadör till Basel. Hans verk bestod av såväl klistermärken i form av avantgardiska pokermarker som av audioinstallationen Fortune, inläst av konstnären Colin Self. Monologen kredsar bland annat kring risk, vänskap, öde och låten The Joker av Steve Miller Band. Pallasvuo berättar att inbjudan till Basel Social Club kom nästan samtidigt som ett arbetsuppdrag på ett casino i Malmö. Han utnyttjade denna slump och producerade två versioner av Fortune. Vilken som skulle spelas var avgjordes, passande nog, genom myntkast.
På konst- och seriekontot @avocadoibuprofen har Jaakko Pallasvuo över 120 000 följare. Han är alltså vad man skulle kunna kalla en digitalt mycket väl uppkopplad konstnär. Trots detta säger han att online-närvaron är svår att omvandla i faktiska resurser. Därför är också fysisk mobilitet och sammankomster som de i Basel viktiga. ”Jag tror att allt i konstvärlden sker genom personliga relationer”, säger han. Därför verkar evenemang där människor delar samma rum och möts vara nödvändiga och de kan möjligtvis utgöra en motvikt till det alienerade, mekaniska, slarviga tillstånd hos dagens sociala medieplattformar.
Denna uppfattning delas också av den tredje i Basel-förbundet, konstnären Bogna Luiza Wiśniewska: ”Den finländska konstscenen är livlig men relativt liten”, säger hon. Därför kan utställningsmöjligheter utomlands bidra till att nå en bredare publik och att knyta kontakter som kan vara värdefulla för framtiden. För Social Club skapade konstnären ett verk, som betonade aspekten av samvaro och gästfrihet: en tebrunn med titeln May fortune smile upon you, en serie av koppar och en målning. ”Det är viktigt att möta människor, erbjuda te och skapa utrymme för gemensam avkoppling – något, som inte fullt ut är möjligt online.
Hur mycket lugn som gästerna faktiskt har funnit i Basel Social Club, är upp till var och en att svara på. Mirjami Schuppert, programansvarig vid Finlandsinstitutet berättar i alla fall, att ett sådant tryck och en sådan uppsluppen stämning vore otänkbar vid ett konstevenemang i Finland. Och medan konstcirkusen sedan länge har rört sig vidare till sommarvistelsen – helst till den grekiska ön Hydra –, kommer Basel troligen att länge finnas kvar i minnet för många: Inte bara som en ny bild på väggen, utan också som påminnelse av konstnärlig gästfrihet och konstnärliga möten.
————
De tre finländska konstnärernas närvaro vid Basel Social Club var en del av pARTir – Creating a Cultural Roadmap Towards Responsible International Mobility, ett gemensamt initiativ av Finlands kultur- och vetenskapsinstitut 2024–2025 med målet att främja hållbar internationell rörlighet. pARTir finansierades av Europeiska unionen – NextGenerationEU.
Översatt från tyska av Linnéa Sverker